Jag tänkte pryda detta inlägg med ett foto av Sally Mann ur boken Deep South, men jag har en lånad gammal dator som är osamarbetsvillig.+1998.jpg)
Hur som helst såg jag nyligen Antichrist (von Trier) som var otroligt grym (ur olika perspektiv) och vars foto emellanåt påminde mig om just Sally Manns. Lummigt, mörkt och mäktigt. Och helt fantastiskt.
Jag har nya snygga skor, men dom har inget med skadorna ovan att göra. Jag ramlade först ned för en backe och vred sönder ena foten, en timme senare ned för en trappa och sönder andra. Men dom är typ bra nu. Hur som helst, jag är så RÖRIG! Och det gör mig så galet TRÖTT på mig själv. Liksom: FIXA! Men nä.. jag drar ut på lidandet. Sitter och suckar och stönar (och bloggar) över skiten istället. BUT HEY! THATS ME! (Och kommer tydligen alltid vara jag. Fan..)
Jag började på reservplats 57, men kom tillslut in på Filmvetenskap A 60 poäng. Hurra. Har slitit med restuppgifter denna vecka, och har nu två kvar. Hurra. På söndag återvänder jag till Stockholm. Hurra. Dock med en aning vemod, har liksom hunnit vänja mig vid att träffa systrar, bror och päron i tid och otid..
Marcus ska flytta till örebro i veckan, och det innebär att jag måste gå igenom en till bouppdelning. Eftersom boendet i vårberg var rätt osäkert tog jag inte med så mycket saker, och han tog all populärkultur vi hade med hem till sig. Men nu ska det alltså delas upp 4-real. Lite jobbigt. Jag vet inte hur många tusen förändringar jag fått genomgå det sista året, och för en vanemänniska som mig är det verkligen skitjobbigt! Men nu har jag i alla fall ett år med filmvetenskap och boende med Pernilla på Lidingö att se fram emot.
Ja, det har varit mycket berg&dalbana den senaste tiden. Måste skärpa mig. Måste bli coolare. Ge mindre, ta mer. Typ.
Jag är ju så fattig att jag inte ens har råd att byra batterier i min kamera.. That's why jag bara lägger ut gamla bilder.
Hursomhelst är jag fortfarande hemma i Fagersta. Precis hemkommen efter en kväll som började med 14-årskalas och slutade med helrör rom på krogen. Promenaden hem var så fin! Det är såna tillfällen man minns liksom.
En rolig sak: min kusins 2½-åriga son Emil pekade på en Scareface-plansch och frågade vem det var. "Det är Al Pachino" svarade jag. "Aha, Apelsino" sa Emil.. Efter en stund pekade han på affischen igen.. "Bananis!" "Nej Emil, Al Pachino.."
HAHAHA! Dör lite..
Nu är det spikat! Den 27:e juli återvänder jag till Stockholm. Eller återvänder är att ta i.. men jag kommer i alla fall att stanna i en vecka. Först och främst ska jag flytta alla mina saker från kollektivet i Vårberg till mitt nya hem som är hemma hos Pernilla på Lidingö. Det får bli en hippie-flytt, d.v.s. släpa allt på t-banan. Ja, utöver det så har jag ju en hel del att ta igen känns det som. Exakt vad det är vet jag dock inte, det återstår att se helt enkelt.
Hurra, vilket bra projekt! Feministisk porr!
Jag har sökt Filmvetenskap A 60p på SU till hösten. Är reserv och skitnervös för att inte komma in. Hade inte ens tänkt så långt.. tog det liksom förgivet. Typiskt mig. Suck.
Kom nyss hem efter cykeltur från Johanna. Där grillade vi ost, drack vin och pillade varann i håret. Sånt som systrar gör. Det var varmt och fint att cykla, men nu svettas jag i hårbotten så det kliar.
Har en otroligt skön frihetskänsla i kroppen, som antagligen kan kopplas till årstiden. Men jag saknar ändå Stockholm! Rännandet upp och ned för Götgatsbacken, nattetid, med Pernilla.. Siri har numer pojkvän, annars kanske hon skulle ränna där med oss.
Funderar på att ha Johnny Depp-maraton. Han är min favoritskådespelare och jag har haft en crush på honom sedan 21 Jump Street. Har ca. 20 filmer att plöja isåfall. Plus serien då. Bäst att börja nu då, och det gör jag nog med Benny & Joon.
Marcus är i Lyon och då får jag bo i hans lägenhet (som för övrigt känns som min egen eftersom det är mina/våra möbler, katter, skivor, böcker, glas, handdukar, brödknivar, kuddar, kryddor etc.) och passa katterna. Mycket skönt att bo lite ensam efter allt kringresande/inneboende.
Var på auktion i broarna i förmiddags. Väldigt mycket folk, och mycket fina saker. Men fattig som jag är, och i brist på eget hem så fanns ju inga skäl till att ropa in något. (Vilket är rätt skönt.. eftersom jag är livrädd för att ropa in saker på auktion.) Hur som helst fanns där en drös med "avslappnat-bonniga-nu-när-vi-är-på-landet-men-coola-ändå" -storstadspar som jag avundsjukt föraktade. För att dom var snygga och hade nån vid sin sida liksom. Eller? Jag trivs väl bra med att vara singel? Eller eller? Äh, jag vet inte.. Jag ville bara skriva det, att jag betraktade dem och deras gummistövelmys kombinerat med svincoola och dyra glasögonbågar.. Suck.
Och just det, eftersom jag inte har något eget hem längre är det liksom inte lika roligt med inredningsmagasin och design-onani. Och det är väldigt sorgligt.. jag saknar det, men skjuter på det lite tills jag besitter en yta jag kan räkna någotsånär som min egen. Undertiden suktar jag mest efter saker jag kan bära på kroppen.
(Alla kläder från Marimekko höst-09 vår -10.)
Okej, jag ger upp, jag orkar inte skriva på engelska mer. Eller inte just nu åtminstone.
Är på landet hos mor och far eftersom jag är arbetslös och därmed fattig. Landet är fint, det är ju sommar, men längtan härifrån ibland är olidlig. Stockholm passar mig så bra! Jag känner mig fri och liksom fräsch. Här däremot blir jag påtvingad saker och känslor jag inte valt själv, som jag blivit indragen i. Hatar det. Orkar inte kämpa emot heller. Bara flyter med allting. Tar skit. Ler för det. Men jag slipper i alla fall duscha och sminka mig och ha coola kläder. Här kan jag vara svettig och ful, och det gillar jag.
I miss a place of my own. And I miss my cats. And my flowers. And love.
